Hemkommen från ett jobbigt core-pass. Möjligtvis träningsvärk i magen imorgon?
Men så himla skönt att röra på sig lite! När vi stretchade hade jag ett leende inombords!
Och jag tänkte på en sak, jag kan se träningen som min "pojkvän".
Istället för en kille - så är den såkallade "pojkvännen" själva träningen.

Den man umgås med mest, och den som betyder mest.
Man ägnar sig hur mycket tid som helst åt den oavsett väder och vind, och man bara älskar det!
Det gör en lycklig, och man känner sig bättre en någonsin!
Det går alltid i första hand, oavsett om man vill det eller inte.
Man går runt med ett lyckorus inuti sig själv.

Kanske lite löjligt påhittat, men vad tycker ni om min tanke??

Har också precis fått i mig kvällsmat:
Ris/Korn (någon ny blandning)
Wokade grönsaker (egenodlad chili, aubergine, paprika, majs, rotfrukt, tomat, morötter)
Ugnsgrillad kyckling (vita köttet)
Lättmjölk
¼ Nektarin