Tittade precis klart på en film "Rythm of life", fyfasen vad bra. Och fy vad tårarna rinner utav den. Värd att se!!

Har fått i mig mat ikväll också, fick bli lite plock:
1 stekt ägg
Matvete sallad (från igår)
Stekt tärnad potatis (ca 1 potatis)
1 nektarin
Lite russin
Lättdryck

Lyssnar på mysmusik på spotify, t.ex. Five for fighting. 
Sitter och funderar över livet. Och man inte riktigt vet om man ska skratta eller gråta. Om man ska satsa på saker och ting eller om man bara ska skita i det. Om man ska få förhoppningar, för trots allt så blir man ofta besviken i slutändan ändå.
Ibland kan jag bara få en känsla av att jag vill köra mitt egna race, och skita i alla andra. Jag vill lägga min energi på det som är värt det, och inte på något man ändå inte blir lycklig av. Dock är det lättare sagt än gjort..

Kommit fram till två ord jag ibland hatar, "kanske" och "jag vet inte".
Men ändå så använder man de orden så ofta själv..?
Varför använder man inte orden "ja" och "nej" istället på vägen? Hade det inte varit så mycket lättare...?