radera, radera, radera.
Har känt mig stark utan honom länge, och accepterat att gå vidare. Life goes on.
Stötte på honom på stan inatt, det var han som tog intiativet och hälsade. De andra få gångerna jag sett honom innan har jag alltid tagit första steget. Men det tänkte jag banne mig inte göra ikväll.
Blev chockad att han kom fram såpass fort och stannade kvar och pratade med mig. Han var sitt gamla jag. Den killen som jag känner.
Vi skildes åt, och jag kände att jag klarade det här skitbra.
För jag har faktiskt släppt honom.
Kändes så himla bra när hjärnan inte hakade upp sig på honom, utan jag kunde fortsätta ha roligt.
MEN, så händer det här.
Han ser oss i bilen när vi ska åka hem, och frågar om min kompis kan köra honom hem för pengar. Såklart gick hon med på det för att vara snäll.
Jag hackade och frös precis innan det här, med började få upp värmen. Helt plötsligt skakade hela jag, magen vändes upp och ner. Kunde inte sluta tänka på att han satt bakom mig i bilen. Varken en positiv eller negativ känsla. Utan bara ett totalt nervvrak som inte kan kontrollera sig själv. Och det var inte pågrund av kylan. Utan det var pågrund av honom. En okontrollerad reflex.
Och det var här jag tappade kontrollen över mig och min hjärna.
Jag kan inte sluta tänka på det, eller på honom rättare sagt.
Och egentligen vet jag inte vad jag tänker..
BLÄ på kärlek, och blä på killar.
Ni som orkade läsa det här kanske har någon åsikt som är vettigare än min egna...?
Åh fan vad jag hatar sånt där. Hur lyckas de hänga kvar så jäkla länge och påverka en när man tror att det är 110% färdigt?
Eller så är det man själv som på något sätt lyckas krångla till det i sitt eget huvud. Jag vet inte varför det blir så. Det känns som vissa personer har för stor makt över ens tankar, utan att dem vet om det själva..
Det är ju så. Annars sitter man bara och vrider och vänder på allt, analyserar och funderar.
Ibland kan man ju undra om de ens minns en överhuvudtaget medan man själv får ont i magen varje gång man ser att personen är inloggad på facebook.. Nej det gäller nog att ha fokus på annat, träning, beach 11, jobb, kompisar och framtidsplaner!
Ja man blir ju starkare och starkare! jag tror det är bra att lära känna sig själv och att man lär sig ta hand om sig själv först. Jag är van vid att placera andra människor högre upp på prioriteringslistan än mig själv. Nu har jag inget val, det är ingen annan som tar hand om mig åt mig - även om stödet från andra är viktigt!
Killar kommer det fler av, även om det inte känns så och även om det känns oviktigt. Men man ska dras med sig själv hela livet, bäst att se till att man gillar vem man är då ;)
