Medans jag och H satt och tittade på Idol, kommer mamma in och ger oss några bitar kola var. Jag säger "nej tack" och lämnar tillbaka mina. Mamma ser jätteförvånad ut. Och jag känner mig nöjd med mitt val!
Efter 20 minuter kom hon in, med en liten skål med godis i. JÄTTESKOJ.
Där stod den mitt framför mina ögon, och jag kan fortfarande känna sötsuget komma. Jag tänkte "nej, nej, nej" samtidigt som min andra hjärnhalva tänkte "ja men en bit kan väl inte skada? Eller några fler. Det är ju bara första dagen på 6 veckor och kan ju ta sista bitarna nu. Så kan jag ju hålla det borta sen"
NEJ NEJ NEJ.
Varför har jag så svårt att stå emot????

I ALLA FALL SÅ ÅT JAG INTE EN ENDA BIT.
Och det gjorde nästan ont i magen att inte få ta en bit och mumsa på.
Men jag vet att det inte hade blivit bara en, utan det hade blivit många fler.

Hatar min svaghet för godis.
Men å andra sidan så är ingenting omöjligt. Det går att bli av med.
INGET GODIS PÅ 6 VECKOR.
(har klarat ett helt år innan när jag var mindre. men då fick man pengar av föräldrarna för att sluta...)

Känner att det här kommer bli tufft.